Åh, nu har jag velat skriva en ordentlig kommentar här flera gånger men det har varit så fullt upp så jag har inte riktigt haft tid att sätta mig ner, men NU så.

Jag vill bara skriva lite angående din förlossningsrädsla och allt där i kring. Du skrev ett inlägg för någon vecka sedan om dina rädslor kring en vaginal förlossning och att det finns inga garantier och att det kanske inte hjälper att folk säger att det säkert går bra för det kan ingen lova och det är ju faktiskt så. Det finns inga grantier. Men det gäller ju inte bara vaginal förlossning utan även med kejsarsnitt. Trots att man kanske har ett planerat kejsarsnitt så händer det ju att barn dör innan man ens kommit fram till det datumet, eller att vissa får väldiga komplikationer efter snitt händer ju också.

Jag menar inte att förminska din oro eller säga att den är obefogad för jag förstår hur du känner. Tror att de flesta är rädda för att förlora sitt barn i samband med graviditet/förlossning. Tror även att de flesta är rädda för massa olika komplikationer bland annat svåra förlossningsskador både på mamma och bebis. Vilket också sker ibland... Sällan... men det sker.

Som du säkert vet så gick jag över 16 dagar med Mio och det var pest och pina. Jag var ständigt orolig att något skulle ske och jag var orolig för att igångsättningen skulle bli utdragen och ändå sluta i ett akut kejsarsnitt (som jag hade hört att många igångsättningar gör). När han väl kom ut så visade det sig att moderkakan väl väldigt förkalkad, vilket KAN vara en förklaring till att han ändå vägde helt normalt trots överburenhet. Det har fått mig att börja tänka och det känner jag en liten oro över den här gången eftersom jag dessutom blev flyttad så mycket bakåt. Om mitt BFdatum är fel ungefär en vecka, vilket jag tror, och den här bebisen inte heller kommer förrän 16 dagar över tiden så betyder det att hon egentligen inte kommer förrän typ 23 dagar över tiden :o :O Vilket känns helt vansinnigt. Det oroar mig trots att bm inte verkade det minsta orolig över den saken. Kan ju också tillägga att Mio inte visade några tecken på att inte må bra i magen. Det fanns MASSA fostervatten och han var pigg hela förlossningen och han kom ut och mådde prima, men ändå.

Min förlossning var fantastisk och jag längtar redan tills nästa gång. Trots min igångsättning så gick det hela fort. 9½ h från första värken tills att han var ute. Det klart det gjorde ont men jag kände aldrig att jag inte skulle klara det eller att jag skulle dö osv. Det var en helt magisk känsla att få krysta ut honom och få upp honom på mitt bröst och få känna att JAG gjorde det. Jag fick inga bristningar och jag var HUR pigg som helst efteråt. Jag kunde gå omkring och prata och skratta och mådde jättebra. Jag var lite öm i underlivet i något dygn så det sved lite när jag kissade i någon dag men det är ju rätt förståeligt med tanke på att det ändå kommit ut ett helt barn ett par timmar tidigare :)

Jag skriver inte detta för att jag vill säga att det blir såhär för alla och att allt är super och jättesmidigt. Men jag vill ändå att du ska veta att det KAN bli så bra också och då önskar jag verkligen att du ska få uppleva det.

Jag tror att det är fantastiskt att få barn på vilket sätt man än får det (vaginalt, KS, adoption) så hur det än blir i slutändan så kommer det bli bra. Men jag hoppas ändå att du ska känna kraften och att önskan ger tillräckligt med mod för att komma över rädslan för vi kan inte styra allt, oavsett.

Jag tror på dig. Du fixar det. Om det känns bättre för dig kanske du kan få komma in på tätare kontroller på slutet för att få veta att lillebror mår bra? De beviljar säkert en sådan sak om alternativet är att du annars vägrar vaginal förlossning. Jag har hört förut att flera kvinnor som egentligen velat ha planerat snitt med andra barnet liksom har kunnat kompromissa till sig lite förmåner om de går med på att försöka föda vaginalt. Har ni pratat något om det hos Aurora bm?

Kram

Vad härligt. Det är ju skönt att få lite kompromisser så när man är orolig :) Jag önskar verkligen också att jag kunde få kompromissa lite så jag slipper gå över 15 dagar igen. Det skrämmer mig lite faktiskt. Men tydligen inte tillräckligt. Jag får gott vänta och härda ut om det skulle bli samma igen :(

till och med 16 dagar gick jag över kom jag på :D haha