Tankar kring förlossning blörjar närma sig och kan erkänna att jag har mer eller mindre panik över det hela men ska ge föda utan räddsla (boken jag fick låna av en vän) och aurora möten en chans. Men känns det som nu att jag får panik bara av att tänka på det kommer jag inte plåga mig själv utan välja snitt. 

Mina räddslor:

Att bäbisen ska dö.

Att jag ska dö.

Att de blir urakut snitt

Att jag ska få väldiga förlossningskador

Att navelsträngen ska vara kring barnets hals

Att gå över tiden och moderkakan slutar funkera! (Zack hade lite fostervatten och va liten i v 38+0)

 

Det värsta är att ingen kan säga att detta inte kommer hända. Skulle gladligen ha en normal förlossning men det finns inga garantier för. Jag kan förstå att vissa älskar atr föda, när de inte uppstår några problem men sen finna de dom som de inte går så enkelt eller bra för. Men vi får se jag behöver inte bestämma mig än utan om 10 veckor och kanske kan jag gå ned på en vaginal förlossning om de är på mina vilkor.