I början längtade jag mycket efter att zackarias skulle utvecka nya färdigheter. Jag kunde knappt vänta på att han skulle le,vända sig, lyfta huvudet, greppa och allt det där som händer första 4 månaderna. Nu rullar tiden på och jag tappar liksom vad som kommer näst i utvecklingen. Plötsligt gör han något som man inte alls var förberedd på och tappar hakan! Zackarias har alltid legat före fysiskt så det där med att börja säga ord har känts främande. Ibland känner man att man inte hinner med! Vid 6 månader började han åla och han kom säkert bara några cm men på en vecka börja han åla snabbt. Nu kryp/ålar han, han  gör som militärerna under taggtråd. kryper på armbågar och knän ^^ I alla fall måste man passa honom på ett helt annat sätt nu. Det går inte längre att plocka in och ut diskmaskinen när han är på golvet för då ställer han sig på knä mot diskamskinen. Sist jag städade i vardagsrumet så åla han iväg bakom min rygg och in i ett annat rum! Blev en CHOCK! VAR ÄR MITT BARN! Jag kan inte riktigt förså att han håller på att växa upp och att han kommer börja gå om mellan 2- 5 månader! 

 

Idag när jag var i köket kom linus in med zack och när jag tittar på honom säger han umma. Det låter verkligen som mamma och just när han får syn på mig! Slumpen?! Jag vet inte riktigt men det värmde i hjärtat och att han en dag kommer säga mamma dagligen gör att man smällter. Han har också blivit jätte mammig! Vill hellre va med mig än linus och ålar efter som jag går till ett annat rum. Han tar gärna tag i byxbenet, gnäller och visar att han vill upp i famnen. Min knådd!