Senaste tiden har jag nog haft lite seperations ångest över zackarias och min relation. Att han och jag inte ska få så mycket tid när lillebror kommer, att han ska känna sig undanskuffad och från tagen hans mamma. Jag vet realistiskt sett att de kommer gå bra och vi kommer lösa det bra tillsammans men detta är nog lite känslor som kommer undermedvetet, har lite ångest över att han känns så stor och tiden går så fort att jag inte hinner med, vill njuta av honom så länge jag bara kan.

 

För några nätter sen visade sig mina känslor i en dröm, den va hemsk! Vi hade bestämt oss för att byta förskola till en som låg närmare. Förskolan var fin men var anpassad till 5 åringar och inte 1 åringar som zackarias var i drömmen, förskolan låg på en halvö och hade vatten runt omkring utan att de fanns några stacket. Det var bara att springa och trilla i pluret, förskolan var stor och hade massa barn som sprang omkring. På zackarias avdelning fanns 3 pedagoger som bara satt på rumpan och inte hade tid. Efter första dagen pratade jag med linus och sa att de känns inte som de har koll så vi måste prata med dem. Vi gjorde det morgonen efter och de erkände att de inte var vana vid 1 åringar och att de inte hade tid att se till zackarias för de va så mycket andra barn, de rekomenderade att vi flytta tillbaka honom till hans förra förskola. De va nu paniken kom då hans förskola redan tagit in nya barn och hade inte plats, zackarias skulle va tvungen att stanna på denna förskola. Drömmen var så verklig och jag kände sån räddsla och ångest, ville bara skydda zackarias och ta honom därifrån. Hemsk dröm som jag förstår bottna i min räddsla för att han en dag ska växa upp och klara sig själv. Tur de var en dröm och att zackarias har en bra förskola som vi inte ska byta ifrån ;)