Jag lever! Dagarna går upp och ner vissa dagar är lättare och vissa svårare.  Zackarias är min lille livsgnista, han är underbar och så fin. Både han och jag längtat efter bäbis nu. Han drar upp min tröja och säger bäbis kommer, lillebror xxxx(hans namn som vi sparar som en överraskning). Han vill ge både välling och napp till magen.  

 

Jag både längtar och inte. Detta kommer bli mitt sista barn och trotts att det är jobbigt vill jag njuta av att dels känna sparkar, dels ha zackarias bara för dig själv. De nu skönt att sova hela nätter och se film ostört med maken. Innan zack såg jag inte fördelarna med detta: p inte så att jag inte tycker en bäbis är värt det men man kan njuta av det så länge det varar.

 

Dock så längtar jag oerhört efter att få tillbaka ork, min kropp och rörlighet. Att inte ha massa hormoner som spökar utan få bli sig själv igen.